Jag har alltid sett mig själv som en känslomänniska. Och när jag läste Michaela Fornis text om Highly Sensitive Person (HSP) kände jag igen mig direkt. Hon listar 10 klassiska punkter för en högkänslig person. Jag känner igen på mig på alla förutom den första och sjätte. Den sjätte är nog mycket för att jag håller det mesta inom mig. Resterande punkter träffar mig. Den starkaste är nog; Du tänker och känner otroligt mycket på insidan, men visar kanske inte alltid lika mycket utåt. Du har ett rikt inre liv. Det är så mycket jag. Många gånger är det rätt jobbigt. Att överanalysera allt, upprepa situationer i huvudet, vända och vrida på situationer, vara orolig, lägga märke till detaljer och få dåligt samvete för minsta lilla.
Känslan att vilja vara till lags hela tiden, att alla andra ska vara nöjda, vara någon att räkna med, göra bra ifrån mig. Det slår tillbaka många gånger. Det är inte hälsosamt.
”Du har ett rikt inre liv” och ”Saker känns inuti dig”. Det är fint. Jag har så mycket inom mig. Jag märker hur jag strävar efter att känna. Med åren har jag blivit mer känslosam. Jag kan leta tillfällen och sätta mig in i situationer där jag får känna känslor och bli berörd. Jag vill känna något, hela tiden. Glädje, lycka, sorg, kärlek, bröllop, dop, begravning, överraskningar, barn, beröm, musik, sport, stolthet, när någon lyckas osv osv. Jag vill bli tagen och känna till allt, vilket jag också gör. Att ha ett rikt inre liv känns mäktigt.
Är det någon fler som känner sig som en Highly Sensitive Person?
