Idag är jag så nöjd! Jag sprang mitt längsta pass någonsin. Vi hade ett extrapass med Runacademy, där vi sprang långdistans. Ett så kallat myspass där vi sprang sakta och länge. Vi fick välja mellan att springa en eller två timmar. Jag valde två. Eller det blev 1,45h då jag skulle iväg och jobba så jag fick vika av lite tidigare. De andra sprang nog närmare 2,5h. Jag förstod att det skulle kännas i benen men inte så här mycket. Herregud. Det började kännas lite överallt under passet. Att springa så sakta blir ett helt annat rörelsemönster, jäklar vad mina ljumskar fick ta stryk. Och bara det att springa mycket längre än man är van vid tar på. Nu haltar jag fram och känner mig så stel. Vill inte veta hur det kommer kännas imorgon, haha!
Det här är något jag aldrig hade gjort själv. För mig krävs det ett uppstyrt pass med andra för att jag ska klara det. Det är det bästa med en löpargrupp, att få prova på olika typer av löpning jag annars inte gör. Och man inser hur mycket man klarar av. Mycket mer än man tror!
Fördelar med långdistanslöpning är bland annat ökad uthållighet och bra för fettförbränning. Inte minst är det ett sätt att öva upp den psykiska förmågan. Det är en prestationslös löpning på så sätt att fokus inte är tiden, det ska gå sakta.
En fullspäckad helg med träning lördag och söndag morgon följt av jobb resten av dagarna. Nu ligger jag rätt skönt i soffan med benen i högläge. Hoppas ni haft en fin helg och är redo för en ny vecka!