Nu har det gått en vecka sedan examen och jag har landat lite i att skolan är helt slut. I tisdags skickade vi in den allra sista revideringen av vår C-uppsats, nu väntar vi bara på slutbetyg. Vi har tagit oss igenom examensarbetet rätt så smärtfritt. Vi har kompletterat varandra bra och jag är så tacksam att jag skrivit det ihop med just Mikaela. Vi har varit ett bra team! Det har självklart även underlättat att få skriva om ett ämne vi själva valt och tycker är intressant.
Socialt stöd och idrott
Vi undersökte ungdomars upplevelser om hur socialt stöd har påverkat deras idrottsutövande under tonårsperioden. Vi båda har idrottat under våra skolår och tycker att det är otroligt viktigt att barn och ungdomar är aktiva. För oss har det sociala stödet varit bidragande och gett oss bra förutsättningar till att idrotta. Vi ville se om socialt stöd varit betydande för andra ungdomar och vilka former som varit viktigast. Vårt resultat visade att det har haft väldigt stor betydelse. Främst har det varit föräldrarna som bidragit med det men även syskon, vänner och tränare. För våra deltagare var det uppmuntran, beröm, gemenskap och transport som varit viktigast.
Slutsats: Socialt stöd från människor runtomkring är viktigt för ungdomars idrottande. Det behövs! Vi tror att socialt stöd är en viktig del i helhetshälsan, oavsett om det handlar om att vara fysiskt aktiv eller att göra t.ex. en beteende- eller livsstilsförändring.
Jag har blandade känslor såhär en vecka efter examen. Skolan har varit en trygghet och någonting att luta sig tillbaka på. Nu ska vi klara oss själva. En av våra lärare uttryckte det så bra att vi under skoltiden har varit en del i ett tåg. Vi har hängt på och gjort vad vi blivit tillsagda att göra. Nu ska vi själva köra tåget och på egen hand ta oss an utmaningar. För mig är det både osäkert och skrämmande samtidigt som jag har en massa förväntningar på vad livet har att erbjuda!