21-06-12: Igår fick jag prata med min barnmorska. Jag fick tid 30 juni. Det känns SÅ länge kvar. Jobbigt att inte få prata med någon annan. Det känns som en evighet kvar till sista juni.
21-07-02: Idag berättade vi för min familj som jag har längtat. Det var stort. Helt klart ett av de största ögonblicket i mitt liv. Så mycket kärlek, nästan för mycket att ta in.
21-07-05. Jag har tagit mig igenom några jobbveckor till. Det har gått helt okej så länge jag ätit lite hela tiden. Vissa dagar har varit jobbigare än andra, och tröttheten är konstant. Men det har gått okej.
Besöket hos barnmorskan var väldigt skönt att göra bort. Det känns fortfarande overkligt och något i mig kan fortfarande inte tro att det är på riktigt. Efter besöket var vi båda överens om att göra Nipt-test. När vi väl tänkt den tanken kunde vi inte släppa den.
Jag har sovit riktigt kasst i tre nätter. Jag vet inte om det är värmen men det är jobbigt att inte somna för då blir jag hungrig och måste gå upp och äta, och jag har beslutsångest över vad jag vill äta.
Idag spydde jag för första gången. På jobbet. Det var vidrigt. Den längsta eftermiddagen någonsin. Jag mådde inte bra och tröttheten går inte en att beskriva. Nu ligger jag och har blundat hela kvällen. Jag har fyra dagar kvar att ta mig igenom innan semester och jag känner att det kommer bli långa dagar. Jag hoppas verkligen att detta var en engångsgrej, men det är nog att hoppas på för mycket.
Det går inte att beskriva hur stort det var att berätta för min familj. Vi var bjudna dit på middag samma dag som de gick på semester. Vi tog med en presentpåse med en liten body, napp och en lapp där det stod ”Hej mormor och morfar” och en ”Hej moster” + en text om hur mycket bebis längtar efter att få träffa dem. Det blev gråtkalas!