Graviduppdatering 10 – hinnsvepning och förlossningen

22-02-08: 10 dagar efter BF. Idag var jag på specialistmödravården och gjorde ultraljud, CTG och hinnsvepning. Min tapp är 1 cm och lite mjukare – positivt att det händer saker. Om inte hinnsvepningen ger effekt har jag en till koll på torsdag och planering för ev. igångsättning. Nu börjar jag se slutet på denna graviditet, men jag vill verkligen att det ska dra igång av sig själv. Jag har varit så lugn inför förlossningen men senaste dagarna har jag haft en känsla av nervositet och oro. Jag vet inte om det är för att vi har max några dagar kvar eller om det är själva igångsättningen.

Jag känner en mensliknande smärta i rygg och mage lite nu och då under dagen och kvällen. Jag har även varit väldigt trött och frusen under dagen.

22-02-09: Dagen efter hinnsvepningen och jag känner en mensliknande smärta i ländryggen och livmodern rätt ofta. Första gången jag promenerar och känt att jag behöver sakta ner p.g.a. en sammandragning/smärta. När jag varit på toa märker jag att det är slemmigt och lite blod när jag torkar mig. Sammandragningarna blir tätare och gör nu ont. Mensliknande smärta i nedre delen av mage och ländrygg. Kan det vara förvärkar? Eller bara en effekt av hinnsvepningen?

22-02-10: Idag var jag på ytterligare en koll. Jag är öppen 4 centimeter och tappen har försvunnit. Jag fick en till hinnsvepning och barnmorskan tror det finns goda chanser att det drar igång ikväll/inatt, annars ska vi in imorgon för igångsättning. Jag ligger i sängen och sammandragningarna kommer ofta nu och det gör ont. Det börjar bli jobbigt. Så spänd på hur dagen fortsätter.

Förslossningen

Värkarna drar igång på riktigt vid kl. 13-14. Tillslut får jag så obehagligt ont i ryggen och jag börjar skaka. 15:06 ringer vi till förlossningen men de tyckte jag skulle ge det lite mer tid hemma. 16:40 ringer vi in igen, då klarar jag inte mer så vi åker in på en koll. Jag är öppen 7 cm och har täta värkar så jag får stanna. Jag börjar i badet vilket var helt otroligt skönt, det fick mig lugnare, jag skakade mindre och värkarna blev enklare att hantera. Vi var där uppskattningsvis en timme innan vi fortsatte i förlossningsrummet. Barnmorskan tyckte att jag tog värkarna bra och föreslog att vi skulle avvakta med epidral då det kan dra ut på arbetet. Det kändes rätt då jag tyckte situationen var hanterbar. Det jobbigaste var min smärta i ryggen, jag fick kvaddlar som smärtlindring. Det gjorde extremt ont att få men lindrade ryggsmärtan. Lustgasen var min bästa vän under hela förlossningen. Den höll jag hårt i. Jag fick kvaddlar vid två tillfällen. 19:45 gick vattnet och 20:00 var jag öppen 10 cm. Då var jag inställd på att börja krysta och tyckte att det gått rätt bra att ta värkarna. Men tydligen behövde hon sjunka ännu längre ner och ”kanten” behövde försvinna. Här börjar den jobbigaste delen av förlossningen – de två timmarna mellan att jag var helt öppen till att jag kunde börja krysta. En fruktansvärd smärta, främst i ryggen. Här kände jag periodvis att jag inte klarar mer. 22:10 börjar krystningsfasen och den var också riktig jobbig men det är en helt annan smärta. 22:35 kom hon äntligen och den känslan är obeskrivlig. Hon kom ut med handen uppsträckt bredvid huvudet. De hade övervägt att klippa mig då hennes hjärtslag hade sjunkit lite, men som tur var behövdes det inte vilket i efterhand är en lättnad.
Moderkakan kom ut rätt smärtfritt, den gled ut ganska lätt. Jag sprack grad 2 och fick sy. Det var lite obehagligt men jag hade som tur var lillan på bröstet som jag kunde fokusera på. Barnmorskorna hade fullt upp så det blev några timmar av väntan på förlossningen, vi var inte på BB först 04. Det blev ingen sömn den natten utan vi låg bara och tittade på våran lilla tjej och ville se att hon andades. Vi var kvar en natt till innan vi åkte hem. På 48h-återbesöket dagen efter såg allt bra ut. En lättnad att vi fått en frisk tjej.

12 dagar efter BF kom hon äntligen. Våran älskade lilla tjej.