Det är mycket tankar och känslor i min kropp. Min sömn blir lidande, hjärnan går på högvarv när jag borde sova. Jag kan inte stänga av. Jag är full av förväntan, längtan och funderingar. Det är för mycket känslor just nu, som att jag håller på att bubbla över. Jag njuter verkligen av att vara gravid då jag mår så bra och känner mig rätt mycket som mig själv utan alltför mycket begränsningar. Samtidigt vill jag snabbspola tiden för jag längtar så enormt mycket efter att träffa våran lilla tjej.
Jag jobbade min sista dag två veckor innan BF för att få lite egentid, och även för att undvika alltför mycket folk sista tiden. Jag ser fram emot att mysa, fixa och dona hemma innan livet 2.0 börjar. Samtidigt är det långa dagar att vara hemma när jag mår så bra, jag blir rastlös. Men jag försöker njuta av att bara vara, promenera mycket, laga mat och fixa här hemma.
Trots att det bara är en vecka kvar till BF är jag lugn. Jag tror inte att jag förstår att det faktiskt kan dra igång vilken dag som helst. Min känsla är dock att jag går över, det känns fortfarande rätt långt bort. Mitt största orosmoment just nu är att E ska ha corona när det är dags och inte få vara med. Men vi ska från och med nu hålla oss hemma. Tanken på att inte få gå igenom förlossningen tillsammans är hemsk.
Mina tankar och känslor bubblar över. Jag längtar ihjäl mig efter dig lillan!