Blodomloppet
Igår var det blodomloppet i Umeå! Jag hade inte en tanke på att springa men min kompis fick en plats över i sitt lag med jobbet så då tackade jag ja till att ta den. Ångrade mig direkt men i efterhand är det så värt det. Jag kände innan att jag bara ska springa utan prestation, men vem försöker jag lura. Jag insåg direkt vid starten att jag inte klarar det utan att ge allt. Energin man får av alla ger så mycket! Så glad att jag hittade en person att springa jämsides med under hela loppet. Det blev så att vi turades om att ligga steget före och efter varandra. Jag bestämde mig för att inte halka efter henne, det gjorde att jag lyckades pressa mig och ta fram min vinnarskalle.
Min motivation för att orka pressa mig själv var utan tvekan hon jag höll jämnt med hela loppet. Ett starkt tips är att leta upp någon som är ungefär jämn med dig själv, gärna lite bättre. Det gjorde att jag orkade hålla tempot uppe hela tiden! Jag gillar att ligga i underläge och väljer hellre att springa tätt bakom någon som är lite snabbare, än att vara den som ligger steget före. Vi alla motiveras på olika sätt, det gäller att hitta sitt sätt för att bli peppad!kic
Jag har länge velat springa milen på ett lopp men är för feg för att anmäla mig. Nu har jag gjort bort första gången och jag kan faktiskt tänka mig att göra det igen. Jag har inte huvudet för att springa milen själv, och framförallt inte att pressa mig. Jag springer min halvtimme och då är jag nöjd. Det kanske är lopp jag ska satsa på!


Ett liv i balans
Topp 60 i damklass av 8000 deltagare bör tilläggas!! Bra jobbat